Lecakulor gör många bra saker. Luftar och isolerar utan att väga för mycket. Problemet är tillverkningen.
För att göra en lecakula går det åt massor av energi. Det är kulor av bränd lera som bakas i 1 200 grader celsius för att bli så där puffiga och lätta. Det är samma princip som när man gör en lerkruka i en keramikugn.
Skillnaden är att leran trillas runt medan den bränns så att den blir till kulor. Använder du ändå lecakulor, kom ihåg att de kan återanvändas. Sikta bort jorden, tvätta av och spara.
Så ersätts leca i krukbotten
Lecakulor i botten på en kruka används för att jorden ska lyftas upp lite så att vatten som blir stående på fatet under krukan inte ska dränka rötterna så att de ruttnar.
Vad du än använder, leca eller annat, kan de inte ersätta ett hål i krukans botten. Rötterna dränks ändå om vattnet blir kvar i botten.
När du planterar i en kruka med hål i botten kan du ersätta med pinnar, plastbitar, kottar, stenar, trasigt porslin eller något annat som håller jorden borta från krukbotten.
Välj inte småsaker som jorden kan sippra förbi.
Så ersätts leca i blomjord
Pyttesmå lecakulor blandas ibland i blomjord för att förbättra dräneringen. Kulorna ger stuktur och förhindrar att jorden blir en ogenomtränglig kaka.
Det görs ofta för att förbättra jord med hög andel torv, som lätt kan bli för blöt. Blanda i stället egen jord med lövmull, trädgårdsjord och sand.
Vill du piffa upp en torvstark jord går det lika bra med smågrus.
