Ta en närmare titt på gullvivans blommor. Har du tur kan du se att det finns två typer av blommor på samma planta.
Vissa är långstiftade, då är pistillen lång medan ståndarna sitter långt nere vid kronbladens bas. Andra är byggda på motsatt sätt. De kortstiftade har en kort pistill och långa ståndare.
Poängen för växten är att uppmuntra korspollinering för en större genetisk variation.
För att bli befruktad måste en kortstiftad blomma pollineras med pollen från en långstiftad, vilket förhindrar växten från att befrukta sig själv. I ett välmående bestånd bör de två olika blomformerna vara ungefär lika många men efter att ha sett en obalans tog forskare hjälp av allmänheten för att se hur utbredd förändringen är.
– Tusentals medborgare i 32 länder har hjälpt oss att samla in observationer av gullvivor från över 5 200 platser runt om i Europa, säger Sara Cousins som är professor i naturgeografi vid Stockholms universitet och nationell samordnare av studien.
Betydande obalans
Resultatet blev överraskande och nedslående. Obalansen som tidigare sågs som lokala fenomen visade sig vara vanligare än forskarna trott.
– I många av de observerade gullvivspopulationerna i Europa såg vi en betydande obalans, där de med den kortstiftade S-morfa blomman var 9 procent fler än dem med den långstiftde L-morfa blomman, säger Sara Cousins.
Förklaringen tros vara en anpassning till att det finns färre pollinerande insekter samt till ett varmare och blötare klimat.
Läs också: Lär dig mer om tuffingen mandelblom
