Skogsägaren om skoteråkning: ”Rena vilda västern”

Jan Matson Frost har sin fastighet norr om Mora mot Älvdalen. Att det löper skoterspår kors och tvärs i hans skog vintertid är vanligt, och något han länge retat sig på.

– De följer kraftledningen som går från samhället upp mot kraftverken. En bit upp blir det backigt, och det är där som de börjar leka bland ungskogen. De visar ingen hänsyn. Det är som rena vilda västern, säger han. 

Enligt terrängkörningslagen är skoterkörning i undantagsfall tillåten i skogen om marken är väl snötäckt och naturen inte skadas, men att köra i ungskog är ett brott mot lagen. Det är också helt förbjudet att köra skoter på allmän väg och på enskild väg om det står att motortrafik är förbjuden. Men det görs och det har Jan Matson Frost blivit varse under den här vintern efter stormen Johannes framfart.

– Vanligtvis plogas inte vägarna upp på skogen, men i och med att jag har stormskadad skog som måste ut så behöver vägarna plogas, säger Jan Matson Frost.

Stenhårda vägar

Problemet när en skoter kör på snötäckta vägar är att snön packas ihop och blir hård. Om sedan temperaturen växlar mellan plusgrader och minusgrader blir det ett stenhårt skal. Det ställer till det när en väg behöver brytas upp.

När snön blir så hård går det inte bara att köra ned ett vanligt plogblad. Många gånger behövs specialutrustning för att komma igenom ytan. Det tar tid och det går åt mycket fordonsbränsle. Jan Matson Frost har egen lastmaskin, sköter sin plogning och vet vad han pratar om.

– Entreprenörer jag pratat med säger samma sak: det tar mer än dubbelt så lång tid att röja väg, och vem är det som får betala för det? Jo, det är skogsägaren, säger han.

Jan Matson Frost har själv skoter, och han poängterar att inte alla skoterförare missköter sig.

– Jag har uppfattningen om att det i det här fallet rör sig om ungdomar, och det vore bra om deras föräldrar informerade dem om vad det är som gäller, säger han.

Svårt nå alla

I Moratrakten finns cirka 5 000 registrerade snöskotrar. Ovansiljans snöskoterklubb har dock bara 380 medlemmar. Det är olyckligt eftersom man då bara når ett litet antal av de som kör, menar Anders Halvarsson, styrelseledamot och mycket aktiv skoterförare.

– Vi har många mil skoterled i trakten, och vi från klubbens sida vill naturligtvis att förarna ska hålla sig till lederna, och vi informerar så mycket vi kan om hur man ska bete sig, säger han. Min uppfattning är också att de flesta håller sig till lagar och regler, men det finns alltid en liten klick som inte kan hålla sig, säger han.

Anders Halvarsson tycker också att problemet är större än så. Bygden är skotertät och det ligger många sportstugor som vintertid bara kan nås med skoter eller skidor. Även om det finns gott om leder passerar de inte alla stugor ute i skogen.

Han förstår att det finns problem med att vägarna blir svårplogade och att det kan vara upprörande men tycker att skogsägarna borde börja i rätt ände.

Dåligt rykte

– Jag förstår inte varför skogsägarna inte kontaktar oss. De har ju helt rätt och vi kunde kanske gjort någon kampanj kring det här tillsammans med dem.

Anders Halvarsson tycker också att skoteråkare fått ett oförtjänt dåligt rykte.

– Skogen är stor nog åt oss alla, men det handlar om att respektera varandras olika intressen.