Jujja Wieslander möter på stationen i Sala. Sedan kör vi västerut över åkrar och genom skogsdungar där solen strilar på den gröna mossan. När vi svänger in på en slingrande grusväg stegar två tranor över åkern på långa gracila ben. Och där rakt fram i skogsbrynet ligger Högsta med sina tre röda hus.
– Det är mina föräldrars sommarställe som jag ärvt.
Hit flyttade Jujja och hennes man Lennart för cirka 15 år sedan. De reparerade och moderniserade boningshuset och inredde kallvinden.
På tomten finns gäststuga, garage med blomsterrum, keramikverkstad och jordkällare och här ligger deras nybyggda arbetsplats. Ett hus med stora fönster ut mot fälten där betande svarta hästar och en mula rör sig på andra sidan bäcken.
I vardera änden av arbetsrummet har de sina skrivbord och en sitthörna där Jujja bjuder på kaffe och rabarberkaka gjord på den första späda rabarbern från trädgården.
Mitt i rummet står ett stort arbetsbord med plats för skisser och provtryck på böcker. Arbetet med en bok är intensivt med ändringar, tillägg, strykningar och kontakt med förläggare, redaktör och illustratör. Böckerna om Mamma Mu är illustrerade av Sven Nordqvist, mannen bakom Pettson och Findus.
– Jag har ett jätteroligt, fritt och omväxlande arbete. Själva skrivandet är faktiskt det som tar minst tid.
I år har Mamma Mu och Kråkan funnits i 30 år. Hur började det?
– På 1970-talet bodde jag och min dåvarande man Tomas Wieslander i ett kollektiv på landet i södra Dalarna med flera vuxna och barn. Vi skapade egna sånger och sagor tillsammans med barnen. Levde väldigt billigt. Vi hade får och höns, fiskade och odlade potatis.
Senare började de spela in musik och byggde en studio själva. De första LP-skivorna hette Min lilla kråksång och Mamma Mu. Så blev Mamma Mu och Kråkan ”upptäckta” och kom i barnradions morgonsändning. Det blev 100 program.
Fikapausen bytte tid
Programmen om den väldigt snälla kossan och den ettriga egoistiska kråkan blev populära. Även kostymklädda män på väg till jobbet i sina bilar lyssnade, och på ett bygge ”råkade” fikapausen förläggas till just den tid då barnradion sände.
Sedan dess har det blivit böcker, julkalender, långfilm och TV-serie och i dag produceras pussel, dataspel, appar och mjukisdjur. Nyligen kom en seriebok och ytterligare en bok för de minsta om pojken Vina Vina.
Återfann skrivandet i Högsta
I mitten av 1990-talet miste Jujja plötsligt och oväntat sin man och arbetskamrat Tomas. Livet svajade och hon tystnade i flera år. Men hon kom i gång med skrivandet igen – ungefär samtidigt som Lennart och hon bestämde sig för att flytta till Högsta för gott.
– Nu har jag ett oförskämt bra liv. Jag har allt vad en människa kan önska sig. Jag är kär i min man, har friska barn och barnbarn. Här faller inga bomber och det går ingen nöd på oss. Vi har pengar så att vi till och med kan hjälpa andra
