Jag är en sådan som älskar ordspråk och talesätt. Drar gärna till med ett ”man tager vad man haver” eller ”liten tuva välter ofta stort lass” när det passar. ”Man tager vad man haver” kommer för övrigt (inte) från Cajsa Warg, men är tillskrivet henne. Denna kvinnliga influerare på 1700-talet som skrev en bestseller vid namn ”Hjelpreda i hushållningen för unga fruentimber”. Enligt källor skrev aldrig Cajsa ”man tager vad man haver”, utan uttrycket kommer från en skämtvers om henne. Istället skrev hon ”man tager, om man så hafva kan”, vilket innebar att man skulle använda de ingredienser man hade tillgång till, det vill säga uppmuntrande till en fri och kreativ matlagning. Så ordspråk kan komma från lite olika håll och kanter. Och uppenbarligen passa oss i flera hundra år.
Jag antar att det är tack vare bildspråket som de lever kvar i våra dagar. Eller som en slags muntlig taltradition. För har ni tänkt på det? Ordspråken påminner i många fall om en svunnen tid och speglar livet på landet. ”Som man sår får man skörda” och ”själv är bästa dräng” eller ”sin egen lyckas smed” och ”har många järn i elden”. Idag är det en ganska liten andel av befolkningen som sår, skördar och smider. Men vi vet alla vad det innebär.
En annan populär kategori är djur och deras beteende. ”Det är ingen ko på isen” eller min favorit: ”man saknar inte kon förrän båset är tomt” vilket är så sant. Man ska inte heller ”kasta pärlor åt svin” – ett talesätt som till och med blivit ett musikalbum med Magnus Uggla 2007 och en låt med samma namn. Och på tal om fåglar är de också frekvent förekommande i ordspråk som ”ana ugglor i mossen” eller ”en svala gör ingen sommar”.
Vilket ju är lite underligt. Varför just ugglor? Men när jag kollar upp det är det inte en uggla man ska vara uppmärksam på utan uttrycket kommer från det danska ”ulve i mosen” som spåras till 1600-talet. ”Ulve” (varg) uttalas på flera ställen i Danmark ”uler”, som antagligen förväxlats med det dialektala ”uller” (uggla).
Både vårt folktroarv och det kristna speglas som i ”när man talar om trollen så står de i farstun” eller ”har man tagit fan i båten får man ro honom i land” eller varför inte ”det är som att svära i kyrkan”. Jag tänker att ordspråken uppkommer från vardagliga händelser som görs till en kort förklarande mening som blir enkel att förstå för alla utan att säga det rakt ut. Lite som en lätt varning ibland.
Varför jag kom på att skriva om detta var för att jag funderat på lite nyare uttryck som ”kommer som ett brev på posten” eller ”går som tåget”. Två självklara talesätt som vi använt länge men som nu fått motsatt betydelse. AI säger så här:
Uttrycket "som ett brev på posten" används för att beskriva något som är helt säkert, självklart och oundvikligt att det ska hända eller komma. Betydelsen härstammar från den tid då brevutdelning var extremt pålitlig och punktlig, där man kunde vara säker på att få sitt brev vid en viss tid.”
Exakt. En tid som inte finns längre. Och jag behöver nog inte ens påpeka att ”går som tåget” numer betyder dess raka motsats från ursprunget. Något som tidigare var pålitligt är numer förknippat med att aldrig komma i tid. Men nåväl, vad är väl en bal på slottet?
Ja, jag vet inte om jag ”talat med bönder på bönders vis eller de lärde på latin” eller för den delen vilken av kategorierna jag tillhör – men nu är i alla fall denna krönika all.
Läs också: Hela landsbygden sjuder av liv
